23
2013Agustikvällen är ljummen och skön. Medan mörkret sänkter sig samlas allt mer folk framför Radermachersmedjornas utescen. Så småningom tänds scenljuset och Miss Li och hennes band kommer in. Lite trevande inledning. Mycket hippie-stuk med flower-power och 70-tal. Miss Li jobbar hårt och vinner nog till slut alla åskådares hjärtan med sin energi och värme. En minnesvärd kväll.
22
2013I augusti kan kvällarna vara ljumma och mörka. En stund efter solnedgången ser himlen ut som en skimrande tronhimmel av mörkblå sammet med en guldbård i väster. I en stad blir en spännande kontrast mellan himlen och de upplysta gatorna och husen. Finns det dessutom stilla vattenytor som speglar himlen så blir det än mer storslaget.
Sista tiden har det varit några fina kvällar med månsken och jag har varit ute och fotograferat i Eskilstuna, fler bilder här ->>. Många av bilderna är tagna med kameran på en en hög stång. Det gör att man ser mer av marken eller vattnet framför kameran.
11
2013Årets upplaga av utställningen 100 m konst gick av stapeln inne i Munktellarenan på boulebanan. Utställningen arrangeras av Eskilstuna konstförening och är öppen för alla. På förmiddagen var vi ca 30 konstnärer som satte upp våra verk på det utplacerade nätstaketen. Under några timmar kom det en stadig ström av bekanta och andra Eskilstunabor och tittade på våra verk. Det var en brokig samling bilder. Sackarias Luhanko visade brutala porträtt:
Abstrakta och färgsprakande kompositioner av Bertil Roos:
Fotokonst av Ninnie Schröder:
Sizar Alexis visade mästerligt utförda teckningar där varje linje är dragen med obegriplig precision:
09
2013Under sommaren har det funnits fyra stora skulpturala porträtt av Villu Jaanisoo utställda på Eskilstuna konstmuseum. På avstånd slås man av den monumentala storleken (för att vara ett inomhusobjekt) och ytstrukturen som liknar de lermodeller som skulptörer brukar arbeta med. När man kommer lite närmare ser det snarast ut som grovpixlade foton fast i 3D. Till slut inser man att skulpturerna är skapade av hundratals små plywoodbitar som skruvats ihop med ännu fler skruvar. Det uppstår en intressant spänning mellan det monumentala och ljusspelet över de många små träytorna. Att porträtten föreställer “stora” män – Voltaire, Goethe, Dante och Goethe – blir mest som en liten skojig knorr. Mycket sevärt!
PS. Dessa skapelser skulle knappast kommit till om det inte varit för varje nutida hemmafixares främsta verktyg – den batteridrivna skruvdragaren.
02
2013
Blå Jungfrun ute på Kalmar sund är ständigt närvarande när man rör sig på Ölands västra sida norr om bron. Det här var första gången vi besökte ön. En liten båt går regelbundna turer från Byxelkrok och Oskarshamn. Det finns ingen hamn på ön utan man blir avsläppt på en klipphäll och upphämtad fyra timmar senare på samma plats. På ön finns bara en stuga där tillsyningsmännen bor. Det finns en utmärkt led som går runt ön och upp på toppen. Ön är mycket svårframkomlig, men längs leden finns spångar, järnräcken och krampor som hjälp vid de svåraste passagerna. Leden längs sydvästra stranden är ganska lätt att ta sig fram längs.
Klättringen upp till toppen (86,5 m ö.h.) var ansträngande i sommarvärmen, men utsikten över Kalmar sund imponerande.
Branten på södra sidan är full med skrevor , stup och stenblock. Nedanför branten finns ett parti med stenblock och tät snårig lövskog. Både branten och skogen är ganska jobbiga att ta sig genom.
Fyra timmar räcker för att ta sig runt ön inklusive ett par fikapauser. Det är fördel att ha starka långa ben för att klättra över alla klippblock. Blå Jungfrun är en sevärd nationalpark, men jag tycker den är vackrast på håll.