Vårsalong 2013

Det har nästan blivit en tradition att gå på Vårsalongen på Liljevalchs. Där finns alltid mycket att se, mer än hjärnan kan hinna ta emot och bearbeta på två timmar.  Jag funderar ofta på varför jag berörs av vissa konstverk och varför andra mest är dekorativa. Jag blir upplivad av Siv Åsenslunds nästan abstrakta naturmotiv.

Jag dras in i Emma Fredrikssons kvadratmeterstora skogslandskap. Kanske beror det på att den enorma detaljupplösningen lockar ögat med många bilder i bilden.

Jag ryggar tillbaka inför Maria Jokitalos surrealistiska drömsyner som hoppar upp i ansiktet på mig med sina starka färger och blanka yta.

Jag förtjusas av Anna-Lena Göras små tavlor gjorda med pastellkritor.

När jag betraktar Magdalena Malmvall-Nisses hundar imponeras jag av att man med några snabba penseldrag kan ge tillräckligt med ledtrådar för att min hjärna skall låta mig se en hel nästan levande hund.

Jag förförs av Anders Skölds stora och spektakulära Venedigmotiv. Och så fanns det massor med andra stora och små upplevelser.