Mar
26
2013
Har varit och sett Riksteaterns “Det sitter någon på vingen” som är en föreställning som baseras på Allan Edwalls musik kompletterat med texter av Kristina Lugn. För mig handlar föreställningen om luggsliten skönhet och vemod i en beige värld full av mänskliga svagheter och utan hopp om förbättring. Proffsiga skådespelare och vacker musik men vaddmalsgrå eftersmak.
En föreställningen som också utspelas i Allan Edwalls värld är “Limpan” med Johannes Brost som spelades på samma teater några veckor tidigare. Den handlade om alkisen och losern som hoppas på lite respekt och vädjar om att myndigheterna måtte avliva honom eftersom han inte heller har någon framtid.
Båda dessa föreställningar har en mycket maskulin prägel. Kvinnorna har försvunnit och omnämns bara i förbigående. Jag associerar till Ronny Erikssons show som jag såg i höstas. Hans värld är manligt sträv, men där händer det fortvarande under. Han drog bl.a. en poetisk skröna om den ensamme skogsmaskinsföraren som långt hemifrån möter en vacker huldra i skogen. Huldran visar sig vara en thailänsk bärplockerska och snart är de tu ett lyckligt par. Jag tror nog ändå att Ronny har mer rätt än Allan – det finns hopp och att under inträffar.
Mar
23
2013På Göteborgs sjöfartmuseum visas en utställning med verk av sjömannen och konstnären Torsten Billman. Efter att växlat mellan livet på sjön och konstskolor gick han iland i början av 30-talet och ägnade sig åt konst. Jag tyckte om hans mycket uttrycksfulla grafik.
Några bilder förde tankarna till japanska träsnitt.
På utställningen fanns också några oljemålningar och teckningar, men dom tyckte jag var mycket blekare.
Vi passade också på att titta på museets samling av galjonsfigurer från 1800-talet. Det visade sig inte bara vara odjur eller sköna jungfrur. En redare hade valt att placera sig själv i fören på sitt skepp. En annan lät avbilda sina döttrar. De flesta galjonsfigurerna var placerade i en stor mörk sal med effektfull belysning. En sevärd utställning som jag vill komma tillbaka till.
Mar
23
2013Härlig vårsol, men isande nordostvind. Isen låg tjock på vallgraven. Intill Kungstorget upptäckte vi detta sjömonster som stack upp sitt fula gap.
Mar
22
2013Det är första gången jag ser ett större antal verk av Helene Schjerfbeck samlade på ett ställe. De utlämnande självporträtten av den åldrande konstnärinnan har jag sett många gånger liksom den sentimentala bilden av den sjuka lilla flickan, men på denna utställning så många fler verk. Redan som ung visar hon stor skicklighet som realistisk målare. Utställningen visar hur hon sedan oförtröttligt jobbar med förenkling av formen och reduktion av färgerna, ofta genom att måla många versioner av samma motiv. Resultatet blir konst som verkligen berör mig. Det gäller framför allt porträtten, med det finns också landskap och stilleben som jag verkligen uppskattar. Detta är en av de bästa konstupplevelserna som jag haft på länge.
När man läser om henne är det oftast störst fokus på hennes liv som handikappad och fattig flicka som tar hand om sin gamla mor. Det som jag tycker är intressantare är hur hon jobbar oförtrutet med sitt måleri och utvecklas till en enastående mästare som till fulländning behärskar linjen/formen och färgen. Jag kan inte låta bli att jämföra med den samtida Zorn som är minst lika skicklig hantverkare, men som verkar att ha stannat upp och nöjt sig med att vara de rikas porträttmålare och sin egen bonderomantiker.
Mar
17
2013
Självporträtt från 30-tal till 60-tal
På Ebelingsmuseet i Torshälla finns naturligtvis en mängd verk av målaren, keramikern, skulptören mm Allan Ebeling (1897-1975). Jag är förtjust i hans måleri. Mustiga färger, personlighet och en liten blinkning i ögonvrån. Det syns tydligt på självporträtten ovan. Annars är han nog mest känd för sina skulpturer av gjutjärn och rostfritt stål – länk.
Museet visar också utställningar med verk av nu aktiva konstnärer. Denna gång kunde kontrasten inte vara större. Stellan Wiberg visar abstraherade arkitekturbilder. Han har utgått från fotografier av stadsmiljöer i Eskilstuna och reducerat ner dem till geometriska färgfält.
Abstraherad arkitektur
På museet finns också en utställning av Kurt Simons. Den går ändå längre i reduktion. Hans verk består bara av enkla färgade geometriska figurer.
Båda konstnärerna är mycket proffsiga, men bilderna är så abstraherade att jag inte kan se några spår av människan bakom bilderna. Det är som att lyssna på en konsert som bara består av att någon slår an två stämgafflar i ett tomt rum. De abstrakta bilderna kan fungerar som en (nästan) tom yta att projicera sina egna tankar på, men jag blir inte berörd av denna typ av konst. Det är inte nödvändigt att konsten är föreställande, men jag vill känna att det finns en person av kött och blod bakom verket.
Kurt Simons ställer ut på Ebelingmuseet mars 2013
Mar
10
2013På faktorimuseet i Eskilstuna pågår en utställning där konstnärinan Ann-Margareta Johansson-Pettersson skildrar sin familj med broderier, keramik, utdrag av brev och en liten trädgårdsmiljö. Huvudpersonen är pappa Ernst, han som grävde ner en bil för att kronofogden inte skulle kunna mäta ut den. En sparsmakad, varm och underfundig utställning som jag verkligen uppskattade.
Keramik av A-M Johansson-Pettersson på Faktorimuseet i Eskilstuna. Photo anders Ehrlemark 2013
Mar
08
2013
Balkongerna kring Järntorget. Photo Anders Ehrlemark 2013
På vandring i Eskilstuna på Järntorgsgatan fotograferar jag husen kring Järntorget. Jag gillar de rundade funkisbalkongerna som går runt hörnen.
Mar
05
2013Denna nattbild tvärs över Eskilstunaån strax söder om Stålforsbron är också tagen med min Sony RX100.
Nattbild över Eskilstunaån norr om Stålforsbron. Photo Anders Ehrlemark 2013
Mar
03
2013När vi var vid Tidö slott var det kväll och hann bli natt med fullmåne innan vi skulle åka hem. I mörkret kunde man skymta slottet bland träden. Den månbelysta fasaden syntes tydligt, men för övrigt doldes det mesta i mörka skuggor. Det såg ut ungefär så här:
Jag har ganska nyligen skaffat en kompaktkamera (Sony DSC-RX) som har nästan lika bra egenskaper som en systemkamera med stor bildsensor, bra optik och mekanisk bildstabilisering. Den är dessutom så liten att man alltid kan ha den med sig och när det gäller fotografering i mörker är den ett strå vassare än min Nikon D7000. Jag tog därför fram kameran och tog ett foto på fri hand ut i mörkret. Så här blev bilden:
Man ser mycket mer detaljer än med blotta ögat. Inte alltför mycket brus. Skärpan ej perfekt, men enastående med tanke på att bilden är tagen utan vare sig stativ eller stöd. Med denna kamera kan man utforska helt nya motiv. Här finns fler nattbilder.
.
Mar
01
2013
Fredagskosert på Uppsala Konsert & Kongress med den portugisiska fadosångerskan Claudia Aurora. Mycket vackert, melodiskt och välsjunget. Tråkigt att man inte förstår texterna. Här kan du lyssna på en sång som framfördes på konserten.