På Eskilstuna museum hamnade jag helt oplanerat på en fotoutställning. SWAPS är ett fotoprojekt som Ulf Rehnholm har gjort i samarbete med fotografer från Jordens alla hörn. Den består av multiexponerade bilder (på traditionellt filmmedia). Ulf har först fyllt filmerna med bilder och sedan skickat ut dom i värden till andra fotografer som tagit nya bilder på samma film utan att veta vilka motiv som redan fanns där. Sedan har Ulf gjort ett urval i mängden och det är dessa bilder som visas på utställningen. Jag tycker det är en kul idé, men inget som fångar mig. Ungefär som att stirra ner i kaffesump, fast mer dekorativt.

Bara någon vecka senare kommer jag lika oplanerat till ännu en fotoutställning. Det är Nelli Palomäki som visar en samling porträtt på Kulturhuset i Stockholm. Många av porträtten är arrangerade så att de påminner om gamla studiobilder med rekvisita, men människorna är mycket tydligt från vår tid. Det som griper mig är den intensiva närvaro som hon lyckas förmedla. För mig representerar dessa utställningar två helt olika förhållningssätt till konst. Å ena sidan en kul och dekorativ idé å andra sidan bilder med intensiv känsla och närvaro.