Dagens besök på Zornmuseet sammanföll med Cykelvasan i Mora. Därför blev det en liten utmaning att hitta parkering och ta sig fram till museet samtidigt som tusentals mountainbikecyklister spurtade mot mål. Vi hade kommit för att se tavlor av Julia Beck. Hon verkade i Frankrike samtidigt med många andra svenska konstnärer i slutet av 1800-talet. Motiven var till en början mest finstämda men lite tråkiga landskap.

Men sedan hon inspirerats av den nya impressionismen började hon använda färgen allt djärvare.

Jag gillade friskheten och färgglädjen.
På museet finns också en massa skisser och några större verk av Zorn själv. Jag imponeras varje gång av hans förmåga att med några “slarviga” och grova penseldrag skapa en bild som på lite längre avstånd ger ett detaljrikt och levande intryck.

Zorn är en fantastiskt skicklig målare och grafiker. Sedan verkar det finnas många som tycker att han tjänade för mycket pengar och visade för lite ångest för att också vara en stor konstnär. På ett sent självporträtt ser han ganska trött ut.

Även på detta gruppfoto med Albert Engström, Carl o Karin Larson samt Zorn längst till vänster ser han sammanbiten ut (jag tycker Carl Larsson liknar Pettson på pricken).