Helene Schjerfbeck på Göteborgs konstmuseum

Det är första gången jag ser ett större antal verk av Helene Schjerfbeck samlade på ett ställe. De utlämnande självporträtten av den åldrande konstnärinnan har jag sett många gånger liksom den sentimentala bilden av den sjuka lilla flickan, men på denna utställning så många fler verk. Redan som ung visar hon stor skicklighet som realistisk målare. Utställningen visar hur hon sedan oförtröttligt jobbar med förenkling av formen och reduktion av färgerna, ofta genom att måla många versioner av samma motiv. Resultatet blir konst som verkligen berör mig. Det gäller framför allt porträtten, med det finns också landskap och stilleben som jag verkligen uppskattar. Detta är en av de bästa konstupplevelserna som jag haft på länge.

När man läser om henne är det oftast störst fokus på hennes liv som handikappad och fattig flicka som tar hand om sin gamla mor. Det som jag tycker är intressantare är hur hon jobbar oförtrutet med sitt måleri och utvecklas till en enastående mästare som till fulländning behärskar linjen/formen och färgen. Jag kan inte låta bli att jämföra med den samtida Zorn som är minst lika skicklig hantverkare, men som verkar att ha stannat upp och nöjt sig med att vara de rikas porträttmålare och sin egen bonderomantiker.

hs1 hs3 hs2