Ett besök på Avesta art har blivit en årligen återkommande aktivitet för oss. Inget annat liknar byggnadens brutala fasad av slaggsten. Den ser närmast ut som rekvisita från en fantasy-film. Att komma in i mörkret bland alla gamla maskiner och masugnar är en upplevelse i sig, särskilt som kontrast till det starka solskenet och värmen utanför.

Avesta art, den gamla byggnaden av slaggsten.

I den stora martinsugnshallen ger en egenartad miljö och utrymme för ovanliga och mäktiga konstverk. I år finns här bl.a. en stor tramporgel och en skulpturinstallation. Längst bort i hallen står orgeln. Framför den ligger en rutig matta. När man trampar på mattan börjar orgeln spela. Skulpturinstallationen är ett verk av Jarmo Mäkilä. Hans genomgående tema är barndomens idylliska och skrämmande värld. I en annan lokal hänger också ett antal tavlor av honom. Genomgående är det pPå ytan idyll, men hela tiden anar man ett hot. Jag blir fångad och lite skrämd.

Avesta art 2014. Del av den stora Martinugnshallen med bl.a. skulpturinstallation av Jarmo Mäkilä

Avesta art 2014. Tavla av Jarmo Mäkila.

Längre bort i hallen hänger ett antal monumentala tavlor av Hanna Vihriäla. På avstånd ser motiven mycket konventionella ut, men när man går nära ser man att bilderna är gjorda av tiotusentals små upplimmade stenar eller uppnålade godisbitar. Godiset luktar vingummi och salt lakrits. Mycket roande.

Avesta art 2014. Godistavla i monumentalformat av Hanna Vihriäla.

På utställningen finns mycket annat att se och uppleva. Rashad Alakbarov bockar obegripliga “nystan” av ståltråd och plåtbitar men med en strålkastare i rätt position skapas plötsligt spännande skuggbilder. Sevärt liksom det mesta här. Vi kommer säkert tillbaka nästa år också.

Avesta art 2014. Skuggprojektion av Rashad Alakbarov.