21
2013På midsommaraftonens förmiddag gav vi oss ut för att njuta av det strålande sommarvädret. Vi åkte till Tidö slott för att uppleva de fina naturmiljöerna i omgivningarna. Det var visserligen soligt men blåste ganska friskt. Efter lite sökande hittade vi en skylt med texten “Tidöspången”. den visade på en stig som visade sig leda till en brygga och utsiktsplattform som låg i vasskanten ut mot Asköviken. På bryggan fläktade det lagom i lä av Harholmen. Medan vi åt vår matsäck kunde vi njuta av utsikten över naturreservatet. Massor av trollsländor surrade runt över vassen och ovanför jagade mås och tärnor i en virvlande dans. Plötsligt dök det också upp en ovanlig svarttärna. Fridfullt, vacker och maximal sommarkänsla. Hit kommer vi säkert tillbaka.
14
2013Om man bor i Mälardalen är man inte bortskämd med blånande berg. I Hälsingland finns det desto fler sådana. Uppe på Avholmsberget har man en strålande utsikt över sjön Dellen (det finns bilväg ända upp). Vi kom dit just som en regnfront drog in från sydväst. Helt klart en sevärdhet.
12
2013Längst ner på Gotland, på Sudret ligger Körsbärsgården (hemsida här >>). Det är ett en trädgård, ett café, en konsthall mm. Byggnaderna var vitrappade, fälten röda av vallmo och solen lyste rakt ner från en stor blå himmel. Det kändes som vi var mycket långt bort från trygga faluröda stugor i en björkbacke.
Gott fika och god enkel lunch hittade vi på caféet.
I trädgården ligger en bländvit länga som inrymmer en konsthall. Där fanns en stor mängd tavlor, foton, skulpturer och diverse objekt, men denna dag var det bara ett fåtal verk som väckte mitt intresse. Där fanns dock några egenartade möbler/objekt av Tage Andersen (länk >>) som jag uppskattade, tex denna schäslong av smide:
En stor avdelning var fylld med en retrospektiv utställning med verk av Björn Evensen. Det var mest abstrakta tavlor och reliefer i en stil som jag personligen närmast associerar till “shabby chic”. Det är en inredningsstil där man försöker skapa atmosfär och en spännande historia genom att patinera föremål så att de ser slitna och blekta ut. I verkligheten är det bara fejk och det finns varken berättelse eller känsla.
Det fanns dock många olika varianter och denna gillade jag
Mest spännande tyckte jag trots allt att byggnaden var.
09
2013Hoburgen är en speciell plats. Jag vet ingen annan plats i Sverige som liknar den. I solnedgången när skuggorna blir längre och blåare och solljuset är nästan rosa, blir det ännu vackrare. Landskapet på väg fram till udden är också mycket exotiskt.
02
2013Heidenstams Övralid ligger strax norr om Motala, på en hög ås med strålande utsikt över Vättern. Heidenstams författarskap känns idag mer främmande än hans generationskollegor Strindberg och Selma Lagerlöv. På sin tid var han dock en kulturell jätte. På äldre dagar köpte han marken där Övralid ligger och lät bygga ett hus. Han ritade det själv i en egenartad blandning av karolinerherrgård och klassistisk villa från Italien. Huset blev klart 1925 och där bodde han till sin död 1940.
Han valde en fantastisk plats, men borde ha anlitat en professionell arkitekt. Det känns som om han började med framsidans fasad och sedan ritade planlösningen. Fönsterplaceringen på övriga fasader blev lite märklig och flera av rummen har fått konstiga proportioner. Fotoförbud inomhus, men det gjorde inte så mycket. Det enda rum som jag gillade var biblioteket.
Platsen är makalös och uppenbarligen stortrivdes Heidenstam här. Övralid är väl värt att besöka.
09
2013Engelsberg är ett fantastiskt besöksmål där man kan se gammal järnhanteringsteknik, en intressant bruksmiljö och en stämningsfull miljö längs den kolsvarta ån som rinner genom området (läs mer här >>).
Längs med ån finns också en skulpturpark som varje sommar fylls med skulpturer. Vid vårt besök hade årets utställning inte öppnat än, men det finns en del konstverk som står kvar året om. Bl.a. Sture Collins “Filosofiska bänken”. Man blir upplivad av att träffa hans kluriga filosofer där de sitter på sin bänk med utsikt över en av dammarna.
04
2013Tidig och kall morgon vid Eskilstunaån. Morgon eller kvällsljus kan förvandla vardagliga vyer till starka visuella upplevelser. Min första tanken är att det är så banalt att man nästan skäms, men jag tror att det inte är så enkelt. Morgonljuset står för goda förhoppningar och förväntningar om nya upplevelser. Kvällsljusets guld gör värden vackrare och signalerar att det är tid för avkoppling och vila. Jag kommer att fortsätta att njuta av mina mornar och kvällar utan att skämmas.
23
2013På Göteborgs sjöfartmuseum visas en utställning med verk av sjömannen och konstnären Torsten Billman. Efter att växlat mellan livet på sjön och konstskolor gick han iland i början av 30-talet och ägnade sig åt konst. Jag tyckte om hans mycket uttrycksfulla grafik.
Några bilder förde tankarna till japanska träsnitt.
På utställningen fanns också några oljemålningar och teckningar, men dom tyckte jag var mycket blekare.
Vi passade också på att titta på museets samling av galjonsfigurer från 1800-talet. Det visade sig inte bara vara odjur eller sköna jungfrur. En redare hade valt att placera sig själv i fören på sitt skepp. En annan lät avbilda sina döttrar. De flesta galjonsfigurerna var placerade i en stor mörk sal med effektfull belysning. En sevärd utställning som jag vill komma tillbaka till.
23
201317
2013På Ebelingsmuseet i Torshälla finns naturligtvis en mängd verk av målaren, keramikern, skulptören mm Allan Ebeling (1897-1975). Jag är förtjust i hans måleri. Mustiga färger, personlighet och en liten blinkning i ögonvrån. Det syns tydligt på självporträtten ovan. Annars är han nog mest känd för sina skulpturer av gjutjärn och rostfritt stål – länk.
Museet visar också utställningar med verk av nu aktiva konstnärer. Denna gång kunde kontrasten inte vara större. Stellan Wiberg visar abstraherade arkitekturbilder. Han har utgått från fotografier av stadsmiljöer i Eskilstuna och reducerat ner dem till geometriska färgfält.
På museet finns också en utställning av Kurt Simons. Den går ändå längre i reduktion. Hans verk består bara av enkla färgade geometriska figurer.
Båda konstnärerna är mycket proffsiga, men bilderna är så abstraherade att jag inte kan se några spår av människan bakom bilderna. Det är som att lyssna på en konsert som bara består av att någon slår an två stämgafflar i ett tomt rum. De abstrakta bilderna kan fungerar som en (nästan) tom yta att projicera sina egna tankar på, men jag blir inte berörd av denna typ av konst. Det är inte nödvändigt att konsten är föreställande, men jag vill känna att det finns en person av kött och blod bakom verket.